”Kvinnor måste bli medvetna om sina möjligheter”

– samtal med baptistpastor Pattaranan Katue

Framför mig sitter en kvinna som direkt ger en utstrålning att här är en person om vigt sitt liv åt att tjäna Gud och sina medmänniskor. Jag har ett samtal med Pattaranan Katue eller Pe som hon kallas. Hon är pastor i Karen Baptist Convention och är ledare för Karen Development and Service Foundation i Chiang Mai, norra Thailand.

Hennes arbete är att administrera och samordna olika projekt som kyrkan driver och framförallt kvinnoprojekt. Equmeniakyrkan stöttar två projekt som vänder sig till kvinnor, och som kopplar kvinnors situation med klimatförändringar.

Det ena projektet handlar om kvinnors möjligheter och miljö och att ställa om till ett hållbart samhälle. Tio byar i ett fattigt område har valts ut och det är kvinnorna man vänder sig till. Pe påpekar ett antal gånger under vårt samtal hur viktigt det är att ha projekt som vänder sig till kvinnor, då det är kvinnan som håller ihop familjen.

Projektet startar med att försöka få kvinnorna att bli medvetna om sina möjligheter, de har inte rätt plats i familjen som jämlikar. De förstår inte vilken tillgång de är och att de kan förändra samhället. Därför vill man utmana kvinnorna att ställa sig upp och ta plats och utvecklas. Det gäller att förändra tankesättet och traditionen att män inte tillåter att kvinnor tar plats.

I miljödelen uppmärksammas klimatförändringarna som märks mer och mer även i denna del av världen. Regnen är mer opålitliga och kommer inte alltid när de brukade komma. Vattnet behövs på sommaren för att kunna vattna grödorna. För att ha en jämnare vattentillgång under året, uppmanas kvinnorna att bygga dammar. Då finns vatten även under den torra tiden på året.

Det andra projektet som Equmeniakyrkan stöttar handlar om mänskliga rättigheter, också detta kopplat till miljötänk. Många i folkgruppen karener bodde i i områden som staten omvandlat till nationalparker. Då flyttas hela byar till andra områden. Människor som bott och brukat jorden i generationer på en plats rycks upp och har i stort sett ingenting.

Det största problemet är att nästan ingen har papper på sin mark och har svårt att bevisa att de bott där innan det blev nationalpark. Här försöker projektet hjälpa människorna att få fram handlingar och bevis på att de har rätt till sin mark. Även i det här projektet lärs miljötänk ut. Enligt tradition hugger man ner träd, bränner marken och odlar. Det gör att marken på sikt blir utarmad. Det nya sättet som kallas ”grow forest farming” innebär att man planterar olika sorters träd och odlar andra grödor under dem. I kretsloppet odlas också växter som bland annat ger kväve till jorden. Gräs sås för att förhindra erosion.

Båda dessa projekt känns mycket rätt i tiden då klimatförändringarna ökar i alla delar av världen. Vi vet också att ett av de mest framgångsrika sätten att bekämpa fattigdom är att utbilda människor och ge kvinnan en mer framskjuten position.

Jag ställer frågan om fadderprojektet som EQ kvinnas medlemmar och vänner stöttar. Vad tycker hon om att man skickar små barn till internat? Åh, säger hon; jag tycker det är jättebra. Jag har själv gått på internatskola när jag var liten. Visst var det svårt att vara hemifrån men jag visste att det kunde ge mig en bra framtid. Fadderprogrammet är en bra investering för framtiden för de som går där. Fortsätt och sluta inte att stötta dem.

Vi börjar avsluta samtalet men kommer in på hennes församling. Pe tillhör en liten församling som finns i ett mindre trevligt område. Någon fick en idé att nya människor kunde nås genom praktiskt arbete. Så församlingsmedlemmarna plockar skräp i grannskapet runt kyrkan en gång i månaden. Det ger många tillfällen till att sprida budskapet om Jesus Kristus och inbjuda människor till kyrkan.

Jag tackar Pe för att hon tagit sig tid att samtala och inser att tiden gått väldigt fort. Jag slutar med att fråga henne om det finns något projekt som EQ kvinna kanske skulle kunna bli delaktig i. Hon lovar att tänka på frågan och återkomma.

Text: Maria Dahlborg Bergkvist

Foto:  Maria Dahlborg Bergkvist

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Please reload

Please Wait